Har varit riktigt dålig på att uppdatera dig min lilla blogg..ja borde verkligen skämmas..men det gör ja inte.
Ja som ni som följer min blogg vet, så var vi ju i Milano då och er som inte är bra på det geografiska,vill jag upplysa er om att Milano ligger i Italien. Åkte som sagt med min kusin Sara,hennes man Simon och min älskling. Den resan var verkligen en upplevelse..Besökte kyrkan Doumo som ligger i hjärtat i Milano och den var enoooorm..försöker lägga upp bilder men går inte, får göra det senare.Men tänk er,de säger att den tog 500 år att bygga,kan ni då ens föreställa er hur stor den är och än idag så bygger de och repererar på den. Ah det var coolt faktiskt...En annan sak som var mäktiiigt att se, det var ju helt klart matchen.. Inter - Roma fyfaaaan alltså, men blev besviken varken Totti spelade eller Zlatan..seriöst alltså kom inte och bli cepe hehe,men det fick gå...alltså själva känslan att stå där och ta in allt ljud och allt man såg,det var obeskrivligt. Hur var maten då?Det italienska köket var inte märkvärdigt måste jag säga,pastan var god och pizzan likaså,det e ju det man förknippar med Italia, men det andra var inget märkvärdigt. Men vi hade kul och sällskapet var klockrent hehe..Men en sak som chockade mig var, hur i helvete kan inte Italienarna snacka engelska,de sööög,de var sääämst...Skam för fan haha..Ne nu ska man börja leta efter en solsemester ...Ciao Bellman(som Sara säger) Resans skönaste kommentar var ju ändå Simon han bara -Diana vet du varför det är så dyrt på planen.jag bara -Ne Simon,varför? -Jo för deras närmaste konkurrent ligger 10000 meter ner
Hahahaha kom inte och skratta Puss hörs snart
Tittade på baywatch igår natt, gud vad jag älskade den serien när jag var liten. Jag är en sån person som älskar havet. Jag älskar att se det i solnedgång, tycker det är så fint och sen vågorna mot stranden...vilken syn. Ni som känner mig, vet att fast jag älskar det VÄGRAR jag bada i det. Varför?Jag brukar föreställa mig att det är massa med småfiskar i vattnet som vill äta på mina fötter hahaha, jag tycker det är obehagligt, att inte kunna se vad mina fötter rör vid. På vår smekmånad i Thailand var vi bara på stranden de två första dagarna och hade jag fått bestämma hade vi inte ens varit då. Min man älskar stranden så för hans skull. Andra dagen på stranden,som även blev våran sista dag där såg jag något som definitivt inte skulle få mig o gå i vattnet där,inte ens röra det med tårna. Sitter i min solstol och blickar ut över vattnet och Ninos ligger brevid mig och solar,helt plötsligt ser jag en man inte mer än 20 meter ut, stå och vifta med armarna. Alltså inte tänker man, han håller på att drunkna,utan jag tänkte, han vinkar till någon han känner på stranden. Jag tittar,men jag ser att de står ingen där och vinkar till honom utan jag ser hur folk springer i vattnet och hur de blåser i visselpipor,för att de andra som jobbar på stranden ska höra dem och komma till undsättning. Fast det var så varmt den dagen,kännde jag att kroppen frös till is. Jag ser hela räddningspådraget och jag ser hur de får tag i mannen men sedan tappar de greppet om han och han försvinner under vattnet. Ninos sitter brevid mig och ställer sig upp och säger att han ska in i vattnet och hjälpa till, men rädd för havet som jag är,lyckades jag övertala han att stanna. De får upp mannen och lägger han på stranden och de försökte med återupplivningsförsök men det funkade inte. I över 45 minuter höll de på,men till ingen hjälp. Visade sig att det var en ryss och han var 54 år och det var strömmarna under havet som hade tagit tag i honom,mannen hade ingen chans. 
