Att skriva ner sina känslor

dikten till min kusin

Jag är en mycket känslig person och de som känner mig vet det. Jag kan gråta hur lätt som helst och ibland känns som det för ingenting,men tårarna de rinner. Jag personligen älskar känsliga personer, jag tycker det är något vackert..

För många år sedan,när jag var betydligt yngre så hade jag inte så lätt att prata om mina känslor,utan jag stängde in dem och höll det inom mig, tills den dagen 27 april 1998 då min kusin dog i en bilolycka, det var då, i det sambandet jag skrev min första dikt. Tyckte det känndes så skönt att bara skriva ner lite,fast den inte blev så lång men den berör mig än idag 11 år senare när jag läser den.

Min kusin Verde(blomma på svenska), hon som dikten är tillägnad, dog i en bilolycka, det var hon hennes far(min farbror) och hennes bror. Hennes far körde och somnade bakom ratten. Alla tre skadades allvarligt och de kördes till tre olika sjukhus, min kusin Verde hämtades i helikopter. I över åtta timmar kämpade läkarna med att försöka hålla kvar hennes hos oss,men gud hade andra planer för henne. Samtidigt som hon dödsförklarades kämpade hennes far för sitt liv på ett annat sjukhus och hela tiden frågade han efter sina barn och då hade hans läkare fått dödsbeskedes om dottern men de anhöriga bad läkaren att inget säga till han, det skulle försvåra läkningsprocessen för min farbror om värre,så skulle vi förlorat han också,han kanske hade gett upp och slutat kämpa. Så de avvaktade....

Hela den här tradegin fick mig att se livet så mycket klarare och inse att livet kan tas ifrån en,på ett ögonblick bara. Det var någonstans där jag slutade hålla inne med vissa saker och som sagt jag började skriva. Jag behövde inte prata om det, räckte med att jag med penna skriv ner allt, på så vis fick man ur sig så mycket känslor. Skulle jag dö imorgon så finns lite av mina känslor på papper, kan va skönt för ens anhöriga

Under årens lopp har jag skrivit en del dikter och 50 procent av dem är sorgsna dikter,för det är mina känslor,när jag mått dåligt. På något sätt så blottar man sig i en dikt men det känns skönt att lätta på trycket också.

Ni som mår dåligt men inte kan prata om det, jag ber er prova att skriva ner allt bara, era känslor,tankar eller funderingar, tro mig det känns så mycket skönare och lättare i både själ och hjärta.

Mer dikter kommer komma i min blogg med tiden. Må väl ta hand om varandra

puss Diana