Designern Diana

Ja ni kära folk,idag fick jag göra något ja aldrig gjort förrut. Vi var ute och firade Julie,min mans farbrors fru ett gäng tjejer...Så vi gick till Lotta design,där vi skulle få göra våra egna smycken...hehe..skitcoolt=)Det va svårt att bestämma sig vad man skulle ha för delar och vilka färger och hej och hå.Men det löste sig,blev ett enkelt halsband och armband i rosa=).Därefter drog vi till kniv och gaffel och käka,det var verkligen jättegott måste jag säga och vi hade riktigt mysigt och skrattade,riktigt roligt gäng alltså.Kom hem och min älskling ville ta en promenad och självklart tackade jag inte nej,mysigt ju att promenera på kvällen med mannen i sitt liv..Nu räcker det...I´ll be back ...pusss..

Ordet Varför??

I dagarna omkom en av våra syrianska ungdomar,en tragedi,en sorg och början på ett helvete. Jad lider med hans anhöriga och ber gud om att ge dem styrka att ta sig igenom detta helvete de utsatts för.Killen blev bara 20 år och han hade hela livet liggandes framför sina fötter.Men så är det,gud ger och gud tar,han tar sina änglar från jorden,för de är för bra för att leva här,han tar dem upp till sig,till sitt paradis,himmelriket. För 11 år sedan omkom min kusin i en bilolycka endast 20 år gammal,hon hade ingen chans att överleva,läkarna försökte rädda henne under 8 timmars operation,men de var hjälplösa,för guds vilja att ta henne till sig var starkare än läkarnas förmåga att kunna rädda henne.Det var ett helvete och det är ett helvete än idag,när jag tänker på henne.Den återkommande frågan som återkommer än idag är VARFÖR?VARFÖR GUD??Varför just hon??Man läser om olyckor i tidningar men man tänker,att sånt händer inte mig eller mina anhöriga,men jo det gör det. Man känner sig så hjälplös i den stora sorgen,när man ser hennes familj gå igenom helvete.Det enda positiva som jag kan se i det är att hon inte led,att hon inte hade ont eller kännde något.Nu är hon i paradiset Alla som förlorat någon,må gud ge er styrka och kraft att ta er igenom denna sorg.Gud välsigne er.

Förlåt..

Ordet Förlåt är så starkt,dess innebörd är mer betydelsefull för mig än vad en annan kanske tänker på,vad vet jag.Många personer brukar säga förlåt förlåt förlåt...jag menar,är det så lätt att be om förlåtelse?Om det är sålätt,då felar man medvetet många gånger..så tror jag iaf..Ibland när någon säger förlåt,då brukar jag säga,säg inte förlåt(för jag tycker då att det kanske varit onödigt)Om någon säger förlåt till mig,då ska jag veta att personen verkligen ångrar sig och gjort något riktigt djupt inte säger det bara för att....förstår ni vad jag menar?Annars tar jag det ordet för givet..Jag vill kunna känna att när någon säger Förlåt till mig,då ska det vara från djupet av ens hjärta...SÅ är det ju med ordet JAg älskar dig..Tycker många förbrukar det ordet för mkt faktiskt de förstår inte innebörden av att älska någon...men det tar vi en annangång fan va rörigt allt blev..ska va social mot min systeryster som jag tvingade med hem till Linköping,har precis kommit hem efter ett antal dagar hemma hos päronen i Örebro...så skönt o va där,men jag saknade min man faktiskt..men gör inget,han ska kunna sakna mig hehehe..så han vet vad han har hehehe(som om han inte redan vet)..hörs imorgon kära publik..kramis från mig..

en gammal dikt

en dikt ja skrev för många många år sen..angående svärdets år..

• nu ska jag skriva ner mitt folks historia
• men inte ens med de hemskaste ord går den att beskriva en pojke som springer över en gata
• någon som skriker att hans mamma är en flata
• en man som dödar hans far
• detta folk tog allt killen hade kvar
• de tog ifrån han hans familj och chansen till ett land
• ingenstans han nu kunde knyta sina band han som dolkar som färgades röda för allt blod
• och syrianer som aldrig förlorade sitt mod
• hålor som var fyllda med döda människors ben
• till denna strid var ingen av dem sen när han besökte eufrats flod
• kunde han nu se att den färgats röd för allt blod
• i floden flöt det lik från hans folk
• en man flöt förbi,i bröstet han hade en dolk nu gick han vidare och måste hålla sig stark
• han knäböjde och kysste den en gång heligas mark
• passerade de äldre som sjöng ut sina sorger mot skyn
• tack vare dödens djävlar som förstörde den vackra byn pojken kämpade sig genom svärdets år
• minnena hade han kvar, de satte sina spår
• hans barnbarn tänker nu på han med stolthet och en stor ära
• men minnen av förintelsen kommer de föralltid bära

puss tills vidare

Vi träffades på internet

• Kära läsare! :) Idag är det inte Diana som bloggar, mitt namn är Sevim och jag är Dianas barndomsvän. Tror jag iallafall :p Jag ska berätta hur vi träffades så får ni avgöra om vi e det eller inte ;) Jag har sämsta minnet vanligtvis så jag får se om jag minns hur det var :) Diana är född i Örebro men flyttade sedan med sin familj till Vadstena. En dag för ca 10 år sedan så satt jag framför datorn och ser en ruta poppar upp från hörnet. På den tiden fanns inte MSN utan det var ICQ som gällde. Brorsan hade glömt logga ut. Personen som skrev var Dianas bror som frågade efter min bror. När jag sa att det var jag så tog Diana över och vi började chatta. Jag och Diana gick vid det tillfället på samma skola men kände inte varandra. Hon vågade inte prata med mig o mitt "gäng" för hon tyckte vi verkade kaxiga. Men det tog hon snabbt tillbaka när hon lärde känna oss. För efter att vi hade chattat så stämde vi träff ;) Vem har sagt att man bara kan gå på date med det motsatta könet? haha så efter det började vi umgås i skolan, efter skolan och typ hela tiden ;) En dag när jag var hemma hos Diana så tittade vi på gamla bilder och Diana tar fram en bild från dagis och då säger jag till Diana; "Det där är ju jag!" haha vi hade tydligen gått på samma dagis utan att veta om det. Vem vet, vi kanske t.o.m var bästisar redan då! Det lär vi aldrig få veta. Om inte Diana (med världens bästa minne) kommer ihåg det såklart! haha Så vad säger ni? Kan vi säga att vi är barndomsvänner eller inte? Tack för mig! Sevim

Döden..

Ja ni...döden,vad kan man säga om den??Den skrämmer mig faktiskt,det är helt sjukt hur fort livet kan ta sig en vändning och helt plötsligt är allt borta. Jag är verkligen rädd för att dö,att aldrig mer vakna upp igen och för sättet som jag kommer dö på. Kommer jag drunka?Brännas tills döds?Få en sjukdom som ger mig och mina anhöriga en lidelse som heter duga?Om ja får bestämma hur ja ska dö,så hoppas jag att jag dör i sömnen,då slipper varken jag eller någon annan få lida. Hoppas även att ja dör före min bror och hans familj,före min syster och före min älskling.Hoppas att ja får dö före mina föräldrar,men för deras skulle hoppas ja väl inte det visserligen,ja menar som ja skrivit förrut,vem vill överleva sina barn?Vem?? Ta vara på varje dag som ni har med era anhöriga,njut av varje dag som om det vore era sista,bråka inte som sagt om ni bråkar,somna inte fören ni lättat erat samvete.Ångra ingenting,begå misstag,det är mänskligt,men se till att du lärt dig något från dem också...misstag är till för att begås

Gamla män går till döden och döden kommer till de unga.

..Döden är en skuld,som ingen kan betala mer än en gång-William Shakespeare

Ska gå och titta på film med min älskling..puss allihop

Finns mirakel?Tror du på dem?

Tror ni på mirakel?Finns dem?Vad är mirakel för dig?

Mirakel för mig är när någon gör det omöjliga. Ska berätta om ett exempel, Den här personen är en kvinna,med respekt för hennes familj så skriver jag inga namn,men hon är en släkting,nära sådan. För ett och ett halv år sedan, fick hon beskedet man inte ens önskar sin värsta fiende,hon hade cancer. Kvinnan är i medelålders,har familj och barn som nästan alla e utflugna. Hon är mitt i livet, ska såsmåningom bli farmor,mormor. Kan inte ens föreställa mig chocken,smärtan hon och hennes familj fått utstå.Men vi som släkt kännde oss så hjälplösa,kunde inget göra förutom att be. Hon var så stark,hur mkt hon än måste lidit,fick ja aldrig se det,aldrig.Hon tröstade folk som va ledsna för hennes skull och hon sa hela tiden,jag ska inte dö. När jag besökte henne på sjukhuset,köpte jag en plastros,med ett kort i och i kortet skrev jag "När den här rosen vissnat,då ska jag sluta be för dig" Lite mer än två månader innan mitt bröllop,blev det plötsligt riktigt allvarligt,släkten ringdes in och läkarna sa att det inte är mycket kvar. Men nej,hon hade inte tänkt ge upp..Läkarna va förvirrade,de hade bara en fråga och det var HUR kunde hon?Hur kunde hon överleva det kritiska tillståndet?Fyra gånger lyckades hon lura döden..FYRA gånger..När jag fråga henne sa hon. Diana det handlar om att du måste kämpa,du får inte ge upp..du måste vara stark och viktigast av allt..du måste TRO,för tror du inte,klarar du det aldrig. Idag mår hon stundvis mkt bra och ibland lite sämre,..låt det ta den tid det tar, bara hon mår bättre än hon mår sämre och att hon såsmåningom blir frisk.Men jag tror på att hon kommer övervinna det.Hon är mitt mirakel och det har jag sagt till henne flera gånger. Hon är en anledning på att jag tror på mirakel..Hon är mitt mirakel.

Uppskatta varandra,ta hand om varandra, bråka inte med varandra, säg att ni älskar varandra och framförallt sluta aldrig att lita på din tro...för den är en del av dig..

puss tills vidare..

NÄR DIKTEN BLIR VERKLIGHET..

För några veckor sedan snackade jag med en kompis till mig..Gulay www.kurdishflower.blogspot.com. Hon berättade för mig om hennes bästa kompis,att hon förlorat sin dotter på två år att hon somnat in,att hon tagit sina sista andetag. Så frågade Gulay mig om hon fick ta en dikt som hon läst,som jag skrivit och ge den till sin kompis. Jag fick panik...jag blev så ledsen,att min dikt som jag skrivit,nu helt plötsligt blivit verklighet.Självklart visste jag att sånt händer då jag skrev dikten,men den blev så verklig.. Men självklart sa jag ja...men jag ville göra om den lite ..såhär blev den och den lästes upp på begravningen.

• Mor,far jag sitter på ett moln,jag ser hur ni gråter
• snälla lyssna till er inre röst som säger att jag aldrig mer kommer åter
• Jag är på den bästa platsen man kan vara
• jag vet att jag hit upp för tidigt fick fara
• Fast ni inte mig mig ser
• så ska ni veta att jag vakar över er
• Jag hör era böner och ser hur ni gråter
• Ni måste förstå att jag aldrig mer kommer åter
• Ni har så många frågor men ni får inga svar
• Far va stark du e allt mor har kvar
• Jag önskar jag kunde ta bord all smärta som i era hjärtan brinner
• knäppa med fingrarna så allt ont bara försvinner
• Jag önskar jag fick ta farväl på ett fridfullare sätt
• Jag vet ni tycker det varken var rättvist eller rätt
• När jag tog mitt sista andetag
• så var det för er mitt hjärta slog sitt sista slag
• Inte visste jag att det va slutet på mitt liv
• men jag insåg det,då jag upp mot himlen tog ett kliv
• Från denna jord jag tog klivet.
• Mor och far det tar inte slut efter livet
• Jag lever nu i en värld där bara änglar ler
• jag lever i ett paradis där ingen annan mig ser Hit är ni inte redo att komma än
• platsen kallas för paradiset och himlen
• när ni levt färdigt er plats på jorden
• får jag krama er igen och säga de heliga orden
• att jag er älskar och saknat
• och att jag hela tiden över er vakat

Vila i frid ängeln Newal..och må gud ge dina föräldrar styrka...Ingen förälder vill överleva sina barn..ja tror INGEN vill göra det..så orättvist och hemskt..men gud har en mening med allt han tar från jorden..det tror jag..