Dagens bild
12 år sedan
Tittade på baywatch igår natt, gud vad jag älskade den serien när jag var liten. Jag är en sån person som älskar havet. Jag älskar att se det i solnedgång, tycker det är så fint och sen vågorna mot stranden...vilken syn. Ni som känner mig, vet att fast jag älskar det VÄGRAR jag bada i det. Varför?Jag brukar föreställa mig att det är massa med småfiskar i vattnet som vill äta på mina fötter hahaha, jag tycker det är obehagligt, att inte kunna se vad mina fötter rör vid. På vår smekmånad i Thailand var vi bara på stranden de två första dagarna och hade jag fått bestämma hade vi inte ens varit då. Min man älskar stranden så för hans skull. Andra dagen på stranden,som även blev våran sista dag där såg jag något som definitivt inte skulle få mig o gå i vattnet där,inte ens röra det med tårna. Sitter i min solstol och blickar ut över vattnet och Ninos ligger brevid mig och solar,helt plötsligt ser jag en man inte mer än 20 meter ut, stå och vifta med armarna. Alltså inte tänker man, han håller på att drunkna,utan jag tänkte, han vinkar till någon han känner på stranden. Jag tittar,men jag ser att de står ingen där och vinkar till honom utan jag ser hur folk springer i vattnet och hur de blåser i visselpipor,för att de andra som jobbar på stranden ska höra dem och komma till undsättning. Fast det var så varmt den dagen,kännde jag att kroppen frös till is. Jag ser hela räddningspådraget och jag ser hur de får tag i mannen men sedan tappar de greppet om han och han försvinner under vattnet. Ninos sitter brevid mig och ställer sig upp och säger att han ska in i vattnet och hjälpa till, men rädd för havet som jag är,lyckades jag övertala han att stanna. De får upp mannen och lägger han på stranden och de försökte med återupplivningsförsök men det funkade inte. I över 45 minuter höll de på,men till ingen hjälp. Visade sig att det var en ryss och han var 54 år och det var strömmarna under havet som hade tagit tag i honom,mannen hade ingen chans. Havet,så fint på ytan men under ytan döljer sig ett helvete...
Det är min teori, att äkta kärlek aldrig dör ut. Jag personligen tror inte på det där, bli ihop, göra slut, bli ihop och göra slut. När jag började dejta min man för över fyra år sedan, sa han till mig: Diana, om det någonsin skulle ta slut mellan oss,försök inte ens bli tillsammans med mig igen.Varför?undrade jag och han sa: Om det är meningen att det ska vara vi föralltid så tar vi oss igenom ALLT tillsammans,annars är det inte meningen att det ska vara vi,våran kärlek är då inte tillräckligt stark och varför då slösa tid på något som ändå inte kommer vara? Jag lovar er, jag har kommit igenom alla kärlekens tester känns det som och vi tog oss förbi allt,vi klarade alla test och med de här testen,blev kärleken självklart starkare och den växte större. Slösa inte eran tid på ett förhållande då ni går och tvekar hela tiden, för då är ni inte så lyckliga och det är inte rättvist mot varken dig eller den andra i förhållandet. Gör slut,kom över det,ta nya tag och öppna dig för kärleken igen såsmåningom.DU ÄR VÄRD DET. Lägg alla ex bakom er,titta aldrig tillbaka,titta framåt, klättra uppåt. Tittar du bakåt med ett öga, kan du lika gärna titta med båda två. När ni väl hittar den ni tror kan vara den rätte så kämpa, kämpa med blod svett och tårar. Låt det göra ont,kärleken ska göra ont. Finns det tårar,då är det äkta och då är man rädd för att förlora personen,finns det blod med, då vet man att man kan dö för personen och svett,då har man kämpat.Då kanske det är den äkta och är det den äkta, så slutar det aldrig upphöra. true love never ends Jag har gått igenom allt det där och det är värt varje känsla,varje tår varje svett och bloddroppe. Kämpa för varandra,sänk er, va inte envisa(åsnor är envisa,vi är människor)och var ärliga mot varandra,ärlighet är A och O. puss Diana
http://kurdishflower.blogspot.com/ in här och läs hur en läsare till hennes blogg som inte ens känner henne skickat henne en telefon på hennes födelsedag...är inte det sjukt gulligt??jag fyller den 16 december så ni vet haha..Gulay..gumman va bara tvungen att länka haha.. ska försöka ta mig en fight med min kudde klockan är trots allt tre nu..pusss hörs imorgon
Lär känna mig
Namn: Diana Johanna Barsom
Ålder: 26 år
Fyller: 16 december såg jag världen
Bor: Linköping
Familj: Maken Ninos, pappa Abdo, mamma Suheyla, lillasyster Madelene, storebror Barsom, hans sambo Jenny och deras barn,mina älsklingar Hanna och Filip
Yrke: Arbetslös
Intressen: Smink, fika, baka och laga mat, träna och umgås med nära och kära, gå på bio och skriva av mig i något som jag själv kallar dikter, sen vad andra ser det som vet jag inte och min brorsbarn Hanna och Filip.
Rädd för: Småkryp, ormar, döden och höjder
Ser upp till: Min familj, Människor som sätter upp mål och sen når dem
Favoritmusik: Allt som spelas på min telefon, dvs engelsk, syriansk, turkisk musik
Bästa låt genom tiderna: Bryan adams-everything i do i do it for you
Följer på tv: CSI ett måste, Prison break, Desperate housewifes och Las Vegas
Bästa film genom tiderna: Finns många, Greven av monte cristo och Armageddon är några av dem
Bra blogg: www.blondinbella.se
Detta var ju lite om mig, nu vet ni lite, ni kommer lära känna mig mer i mitt skrivande och är det frågor,så är jag här för att besvara dem..puss Diana