24 December-En dag som aldrig blir densamma för mig

Ett datum som ska få en att le och tänka på glädje och känna julkänslor,för då är det trots allt jul. Men det datumet är nu och föralltid ett datum som får mig att känna sorg. Den 24 December 2009 somnade mitt mirakel in,med hela sin familj samlad runt omkring sig. Sjukdomen tog över och hon orkade inte kämpa emot mer.

Det gör så ont,så ont och veta hur mycket hon led av den här hemska sjukdomen. Hon var en sån kämpe, tog sig igenom många hinder och chockade familj släkt och vänner, även läkarna med sin starka vilja. Det var hon som tröstade oss när vi var i hennes närvaro och grät,för att vi kände oss så hjälplösa då vi inget kunde göra,för att lindra hennes smärta.Det kommer göra ont varje gång jag går hem till dem och vet att hon aldrig mer kommer vara där..alla minnen av henne finns där i huset..även ute på gården,då hon älskade att hålla på i rabatten.. Det gör så ont när jag tänker på mina kusiner och min morbror,som varit där vid hennes sida hela tiden och stöttat varandra och henne. Det gör ont när jag tänker på min morbror som vägrade avvika från hennes sida,knappt för att gå till köket för att äta,för han inte ville lämna henne ensam... Inuti mig ler jag men lider när jag ser han framför mig,sitta där vid hennes sida,smeka hennes kinder,hennes hår,pussa hennes panna,jag ler för hennes skull,för hon fick känna tryggheten och kärleken han gav henne.Hon fick aldrig känna sig ensam.Jag är så stolt över min morbror,så stolt för den styrkan han byggt upp under allt det här,fast han inuti hade fallit samman för längesedan....Som min kompis sa..han gick efter prästens ord i kyrkan som han sa: Tills döden skiljer er åt..Är så stolt över hela deras familj..Och det vet jag att hon också var och är..

I skrivande stund, rinner mina tårar för mina kinder,för hon var verkligen en underbar människa,hon var så varm,så ödmjuk,så kärleksfull och det gör ont att hon inte finns här bland oss längre..ingen kommer kalla mig för nana mer..så som hon gjorde,ingen kommer säga min dotter till mig igen på sättet som hon gjorde...Hon fick uppleva sina två underbara barnbarn som hon så gärna ville,men de får aldrig äran att minnas henne,träffa henne..för dem kommer hon  vara underbara ord,kort och filmer och farmor...

Jag trodde verkligen att hon skulle ta sig igenom den här sjukdomen,för hon hade lurat döden förut,men sjukdomen blev för stark, på ett sätt är jag glad,för hon slipper lida mer,hon är där uppe i paradiset och slipper ha ont,hon vakar över sin familj och hon kommer leva vidare i sina barn och barnbarn...

Några månader innan hon gick bort sa hon till mig-Diana en dag ska du få skriva en dikt till mig..och det gjorde jag taholo..det gjorde jag..och det var det svåraste jag skrivit i hela mitt liv,med din familjs ord och åsikter,blev det en underbar dikt som speglade en liten del av hur underbar du var..
 Tack för alla fina minnen med dig...älskar dig..och som jag sa vid kyrkogården..jag säger inte hejdå..jag säger VI SES

Hur ska man med rätta orden
Förklara din plats,här hos oss på jorden

Alla som klev in i vårt hus,du ville skulle känna sig som hemma

Dörren var aldrig stängd,du ville aldrig någon utanför lämna

Du spred sån kärlek,räckte med att du log

och då en stor plats i många hjärtan du tog

En av grunderna i den här familjen,du föralltid kommer vara

Orden räcker inte till,för att man ska förklara

Positiv,glad och underbar är några ord om dig

och att du höll på i vår trädgård det var din grej

Du ville att vi skulle utvecklas i våra liv

att vi framåt i livet tog våra kliv

Så kom den där dagen,man inte vill uppleva mera

du fick den där sjukdomen,som man inte ens vill bokstavera

Mitt i allt lidande och all smärta

Hände något som tändes till i ditt hjärta

Två underbara barnbarn,Izla och Samuel du fick

de blev din medicin men tiden den stannade inte,den gick

Under den här tiden kändes et som hjärtat slets loss

Hur mycket du än led,var som du som tröstade oss

Dag och natt vi med dig satt och vaka

Och bad och hoppades att du hälsan skulle få tillbaka

Enda in i slutet du kämpade med all din kraft

Vi var så tacksamma för all tid med dig vi haft

På gåvornas dag då gud ger och han tar

somnade du in och vi vet att du den bästa platsen i himmelriket har

Det var på jesus födelse du somnade in

du har fått frid,du var så fin

Nu har du bara lämnat minnen kvar

du ska veta att det är det finate vi har

Den 24 december nu i stjärnorna står skrivet

då du upp mot paradiset tog klivet

Hur mycket vi älskar dig,kan vi inte förklara

För alltid pappas livskamrat och vår mor du kommer var
Vila i frid vår älskade och underbara

Älska varandra lika mycket som jag har älskat er.

(Johannes:13:34)

Evigt saknad,evigt älskad

Vila i frid älskade Maria

http://www.mariabarsom.com/ En hemsida som hennes barn har gjort med bilder och en gästbok om man vill lämna en kondeleans