Mitt mirakel..

Ni som läst min blogg sen en tid tillbaka läste kanske om mitt inlägg om mitt mirakel..Mitt mirakel mår inte så bra och jag ber för henne varje dag..Hur kunde den här sjukdomen vända upp o ner på en hel familjs tillvaro?Varför finns den här sjukdomen som man inte ens vill bokstavera....Jag tänker på mitt mirakel o hennes anhöriga..mina kusiner..hennes man!!Vill vara hos dem och visa mitt stöd,vill hålla om dem allihopa och säga att allt kommer bli bra,men blir det bra?Blir det verkligen det??Hon har ju lurat döden förrut..kan hon inte göra det igen?Jag menar hon vet ju hur man gör,hur man kämpar,för jag menar hon kan ju inte ha gett upp nu bara?Jag menar,visst jag tror att man kämpar och kämpar men ja tror alla vi människor har en gräns,då kroppen inte orkar mer och säger ifrån..Men ja hoppas verkligen inte den gör det...ja slutar inte be.

• Jag andas djupt och sträcker ut min hand Du mitt mirakel har i mitt hjärta tänt en brand Ta tag i handen min och vi tillsammans ber Blundar så att vi ingenting ser Enda vi känner är trygghet och ro Det är så starkt,våran kristna tro Jag vill inte att du ska ge upp den här fighten Ditt liv med dina barnbarn har knappt börjat än Jag vet att du är stark och inte visar någon smärta Du förstår inte hur djupt du påverkat mig och vilken plats du tagit i mitt hjärta Du e den som tröstar oss alla andra Men snälla du vi alla har varandra Lägg din kraft på att försöka läka och bli hel Gud det här är inte rättvist,det är så fel Jag vill inte du ska ha ont eller lida Bara jag tänker på dig så börjar mina ögon svida Sätter mig på knän och blickar upp mot himlen Och jag ber till gud igen och igen